Tony!
Under sin tid i missbruket var han med om två allvarliga bilolyckor (det var inte han som körde någon utav gångerna) Den första olyckan minns han inte så mycket av, han satt och sov i bilen, bilen voltade runt och Tony flög ut genom framrutan, Han fick batterisyra på sig och fick sy ett antal stygn i huvudet. Vid det andra tillfället så frontalkrockade dom med en frontlastare varvid han krossade käken och slog ut flera tänder, så han hamnade på sjukhus en längre tid där han blev ihopskruvad.
Sedan var det ett tillfälle när en före detta kompis till han flippade ut och fick för sig att dom skulle ge Tony en överdos, han blev inslängd i en bil utav fyra killar som skulle köra ner han till Halmstad. Tony kastade sig ut ur bilen som körde i cirka 60 km/h och sprang och gömde sig på en kyrkogård. Samma kille försökte även skjuta Tony med en spikpistol vid ett annat tillfälle men han lyckades även komma undan den gången.
Jag träffade Tony när jag jobbade på Ria för åtta år sedan, då hade han varit drogfri i nästan ett år. Jag var väldigt rädd att ge mig in i något som kanske skulle gå åt helvete, men så här i efterhand kan man väl säga att allt har gått över förväntan. Tony har ett fast jobb sedan sex och ett halvt år tillbaka han har fått tillbaka sitt körkort, vi har en son som är 6 år gammal, han har valt bort sitt gamla umgänge. Vi lever nog ett ganska vanligt liv idag, bortsett från att Tony inte dricker något, men det tycker jag bara är positivt när man har barn, det finns alltför många barn som tvingas växa upp med föräldrar som har problem med att hantera alkohol.
Hej lilla familjen.
Jag säger bara grattis, fast det vet ni redan. Å jag tycker att ni är en riktigt bra vanlig familj just för att inte Tony dricker. Det borde vara det som är vanligt, riktigt och den normala normen. Kram
Eva?
Kram tillbaka!
Vilken underbar historia.Vad glad jag blir av att läsa att det gått så bra.Missbruket är en jävulsk sjukdom,det kan jag skriva under på.Jag är själv nykter alkis och jag vet att jag gett min son denna sjukdimmen och det svider ska du veta.Men jag kan inte göra något ogjort och får acceptera att det är som det är.Jag hoppas att det ska gå vägen för han denna gången.Han har bytt ort och ska försöka hålla sig borta från Gbg så länge som möjligt.Jag kan inte skriva i bloggen att han är ute ur fängelset för gott utan skriver att han har permition.För han har skott pengar på sig.Men jag är glad att jag fått träffa han det var längsen vi sågs.Hans lillebror kommer uppsenare.Och för en lite stund sen ringde hans älsta bror och sa att han kommer ,vilket förvånar mig för han hade sagt upp bekanskapen med sin bros.så jag är lycklig att min älsta son ändrat sig.Men jag har inte sagt något tillEas för då kommer han bli så nervig och jag vet inte hur han blir då.Så vi tar det som det kommer.Häls din make.Kram S
Jag är väldigt glad & stolt över min bror,numera.Det har inte alltid varit lätt för oss andra i familjen. Har blivit så besviken många gånger pga Tony.
Som tur är allt sånt bakom oss.Skönt att pappa fick tillbaka sin son, vi vår bror.Yster
visst är det härligt att det blev bra !!själv är jag både stolt och tacksam att jag äntligen tog rätt beslut för en gångs skull.men vi får inte glömma det underbara stöd och hjälp jag har fått av hillevi,jennie o kim "JAG ÄLSKAR ER"
Det är skoj att läsa hur stolt och glad du är över Tony... och det är något som jag själv fortfarande kan ha lite svårt att ta in... att det finna människor i min omgivning som är såååå glada för min skull... det är liksom lite lättare att ta skit än beröm L... men jag börjar bli bättre på det.
Kanske är det lättare att se detta när jag läser vad du skriver om Tony... för då har jag ju inga problem att se varför du är glad och stolt... och jag kan också förstå hur viktig du har varit för Tony... det är viktigt för oss att det finna människor som vågar ta chansen och tro på oss... det är en viktig del i vårt mirakel... för så är det... Tony är ett mirakel...
(((kram)))
peter
