hillevitony

Igår så var faktiskt jag och Tony ute på kvällen. Vi var på Hertings krog, det var något cover band som spelade där. Six 47 hette dom visst, dom spelade gamla AC/DC låter. Fan vad högt dom spelade då, känner mig nästan helt döv idag. Vi hade faktiskt jätteroligt, träffade en gammal klasskompis till mig där och Tony träffade också några som han kände. Jag drack några cider och Tony drack "cocelicola". Det var nog första gången som vi var ute på krogen tillsammans jag och Tony. Men vi var inte där så länge vi var nog hemma redan vid 12, pratade med min kompis idag som var med, hon hade inte kommit hem förrän klockan 6 på morgonen. Fy vad jobbigt, jag var skittrött när vi gick hem klockan 12. Fattar inte hur dom orkar festa hela natten.

I morgon kommer Jennies bästa kompis Melina hem från Mallorca, hon skulle egentligen inte komma hem förrän den första november. Det var ju meningen att hon skulle jobba där nere i 7 månader, men det kändes inte bra och hon längtade hem. Jag förstår henne verkligen, det är inte lätt att åka iväg alldeles själv och vara borta från kompisar och familj så länge. Dessutom så är jag glad för Jennies skull, det hade inte varit roligt för henne att vara utan sin bästis så länge.

Idag har vi varit på brottning med Kim, han tycker verkligen att det är jätteroligt. Det är faktiskt ganska roligt att titta på också, han går i en nybörjargrupp så det är både killar och tjejer i olika åldrar.

Tony har varit på styrelsemöte med Ria, dom ringde och frågade honom för ett tag sedan ifall han ville vara med i styrelsen. Han tyckte väl att det kunde vara intressant, men det mesta hade väl handlat om Rias ekonomi. Dom kämpar väl som alla andra ideella föreningar med att få sin ekonomi att gå runt. För tillfället har dom inte ens någon föreståndare så det går väl lite på tomgång.

Igår var vi på simskola igen, jag simmar riktigt bra nu, simmade 700 meter, hahaha. Nej, det är faktiskt inte jag som går på simskola, det är Kim. Dom är i stora bassängen nu, fast dom har fortfarande både platta och simdyna. Några gånger till så kan han nog utan simdyna.
Jennie lagade mat igår, hon lagade köttbullar och potatismos och någon mystisk sås, det är så himla skönt att slippa laga mat. Jag satt ute på balkongen medans hon lagade mat, så skulle det vara varje dag tycker jag. Enda nackdelen när hon lagar mat är att hela köket ser ut som ett bombnedslag, jag fattar inte hur hon bär sig åt för att det ska bli så stökigt.

Byt ut golfklubborna mot innebandyklubbor istället och tänk att det är jag och Tony som är i vattnet, undrar vem Tony skulle rädda först då, mig eller klubborna?

Jag blir så nyfiken på vem som läser min blogg, om jag har fattat statistiken rätt så har jag omkring 40 läsare, rekordet en dag var 65 läsare. Ni får jättegärna skriva kommentarer, det är så roligt när man får någon kommentar.

Igår var vi på simskola igen, jag och Jennie passade på att träna, tränade väl en timma ungefär och sedan simmade vi 600 meter. Dom har en sådan bra våg på Klittebadet där väger man 2 kilo mindre än på våran våg hemma. Har väl gått ner ett par kilo sedan vi började träna så det går ju åt rätt håll iallafall även om det går sakta. Tycker inte att jag äter speciellt mycket men det har väl med ämnesomsättning och sådant att göra, har nog väldigt dålig ämnesomsättning. Tycker även att jag rör på mig mycket, när jag jobbar kan vi vara ute och gå i flera timmar.

Jennies bästa kompis Melina ska åka till Spanien och jobba. Hon åker på onsdag till Mallorca och ska vara borta i sju månader. Hon ska jobba som hotellentertainer bland annat med barnaktiviteter på ett hotell. Jag hoppas att allt kommer att gå bra för henne, det är verkligen modigt av henne att åka alldeles ensam. Det kommer nog att bli tråkigt för Jennie bara, hon kommer nog att sakna henne väldigt mycket, hon och Melina har varit oskiljaktiga i flera år. Vi pratade faktiskt lite om att vi kanske kan åka dit och hälsa på henne, vi får väl se vad våran ekonomi tillåter.

LYCKA TILL MELINA!

Tony har varit på sitt allra första NA möte idag, han har faktiskt aldrig varit där förut. Han var väl lite nyfiken på hur det gick till på ett NA möte. Han träffade på två gamla kompisar från förr det tyckte han var roligt, det är inte så många utav hans gamla kompisar som fortfarande lever. Han fick en jäkla massa nyckelringar, man får tydligen en för typ varje 3 månaders period och för varje år och så vidare. Tjejen som delade ut dom tyckte att det var lite roligt att ge han alla på en gång, han fick åtta stycken. Han tyckte det var intressant och kommer nog att gå dit fler gånger. Vad jag har förstått så verkar dom ha väldigt bra gemenskap på sina möten, det kan nog vara skönt för Tony också att få prata av sig lite med folk som är eller har varit i samma situation som honom.

Tony vaknade klockan tjugo över fem idag på morgonen, trodde att han hade försovit sig och ringde flera gånger till sitt jobb men konstigt nog så var det ingen som svarade. Han kastade sig i bilen och körde dit, när han nästan var framme började han tänka, men var det inte fredag igår, då måste det ju vara lördag idag. Tala om att vara förvirrad!
Sedan var det en liten Kim som vaknade klockan sex, jag sa till han att det var natt och att han skulle somna om igen men det gick han inte på längre, nu är det ju ljust ute vid den tiden så han skulle tvunget gå upp.
Jennie var den enda som egentligen behövde gå upp tidigt idag för hon skulle börja jobba klockan sju, men hon sov väldigt gott, hon vaknade inte förrän klockan halv sju.

Det är egentligen helt otroligt att Tony fortfarande lever efter allt som han har varit med om i sitt liv. Han har verkligen haft änglavakt många gånger. Han har ju levt många år i missbruk, han började väl sniffa redan i nioårsåldern, sedan blev det alkohol och hasch i tolvårsåldern. Sedan började han med amfetamin när han var ungefär sjutton. Han gjorde väl några halvhjärtade försök att bli drogfri några gånger men det var först år 2000 när han kom iväg till Tursbo som det gick vägen. Han har nu varit drogfri i lite drygt åtta och ett halvt år, han har inte haft ett enda återfall under den tiden. Han dricker inte ens lättöl och köper alkoholfri cider, han känner sig själv såpass väl så han vet att hans gräns går vid noll. Han slutade även att röka i samma veva.
Under sin tid i missbruket var han med om två allvarliga bilolyckor (det var inte han som körde någon utav gångerna) Den första olyckan minns han inte så mycket av, han satt och sov i bilen, bilen voltade runt och Tony flög ut genom framrutan, Han fick batterisyra på sig och fick sy ett antal stygn i huvudet. Vid det andra tillfället så frontalkrockade dom med en frontlastare varvid han krossade käken och slog ut flera tänder, så han hamnade på sjukhus en längre tid där han blev ihopskruvad.
Sedan var det ett tillfälle när en före detta kompis till han flippade ut och fick för sig att dom skulle ge Tony en överdos, han blev inslängd i en bil utav fyra killar som skulle köra ner han till Halmstad. Tony kastade sig ut ur bilen som körde i cirka 60 km/h och sprang och gömde sig på en kyrkogård. Samma kille försökte även skjuta Tony med en spikpistol vid ett annat tillfälle men han lyckades även komma undan den gången.
Jag träffade Tony när jag jobbade på Ria för åtta år sedan, då hade han varit drogfri i nästan ett år. Jag var väldigt rädd att ge mig in i något som kanske skulle gå åt helvete, men så här i efterhand kan man väl säga att allt har gått över förväntan. Tony har ett fast jobb sedan sex och ett halvt år tillbaka han har fått tillbaka sitt körkort, vi har en son som är 6 år gammal, han har valt bort sitt gamla umgänge. Vi lever nog ett ganska vanligt liv idag, bortsett från att Tony inte dricker något, men det tycker jag bara är positivt när man har barn, det finns alltför många barn som tvingas växa upp med föräldrar som har problem med att hantera alkohol. 

I morgon är jag LEDIG och det ska verkligen bli skönt. Jag har jobbat sex dagar i sträck nu eller 48,5 timmar (jag ska inte räkna ut hur många minuter det blir, hahaha). Jag trivs verkligen kanonbra men det blir väldigt intensivt att jobba så många dagar i följd.

Har jobbat fredag, lördag och söndag, känns som att jag inte har varit hemma någonting i helgen. Men samtidigt så tycker jag att det är bra att jobba helg, då är ju Tony alltid hemma så då blir det inga problem med barnomsorg. Är lite svårt att få ihop det annars särskilt när jag jobbar nätter för Tony börjar ju alltid klockan 4 på morgonen. Men som tur är så har vi ju våran lilla Jennie som brukar hjälpa till, så det brukar oftast lösa sig.
Tony är verkligen duktig, jag vet många killar som inte gör ett skit hemma, men sådan är inte Tony, han städar, diskar, tvättar och lagar mat när jag inte är hemma. Vi hjälps nog faktiskt åt med det mesta och det är ju bra.
Nu är det någon annan som vill sitta vid datorn, det är en evig kamp om datorn hemma hos oss.

Jag och Jennie Pennie var och tränade igår, vi har inte tränat på flera veckor så det var välbehövligt. Det är lite svårt att få ihop det i och med att både jag och Jennie jobbar i vården med oregelbundna tider. Sedan finns det ju också tusen andra anledningar till att slippa träna, vi är ganska bra på att komma på dom alla. Hur som helst så tränade vi i en timma och sedan simmade vi 400 meter också.
Vi träffade Jennies faster och hennes familj på Klittebadet, Jennie har fyra stycken fastrar dom är verkligen jättegulliga allihop. Det är bara lite synd att dom inte träffas så ofta men det har bara blivit så kanske mycket beroende på att Jennies pappa inte lever.
När Jennie tog studenten så fick hon ett jättefint guldhjärta utav en av sina fastrar, hon hade fått det utav sin bror (Jennies pappa då alltså) någongång för länge sedan. Så hade hon skrivit ett jättefint kort till Jennie där det stod att Krister skulle ha varit väldigt stolt över henne om han hade levt idag. Jag tycker att det var en väldigt fin present dessutom så har Jennie nästan ingenting efter sin pappa (förutom utseendet då) och samtidigt så måste ju det guldhjärtat ha betytt mycket för hennes faster också, kanske det enda som hon hade kvar efter honom. Jennie blev verkligen rörd så hon började till och med att gråta.

Min dotter Jennie har verkligen förändrats sen hon började tjäna egna pengar, förr brydde hon sig inte så mycket om vad saker och ting kostade, ju dyrare desto bättre, tyckte hon då.
Jag vet inte hur många år jag tjatade på henne om att man  inte behöver köpa det dyraste som finns när det gäller till exempel kläder mm. Hon skulle överhuvudtaget inte ens kunna tänka sig tanken att ta på sig kläder från tex. Ge- Kås ännu mindre second hand kläder, hon gick inte ens in i second hand affärer, hon tyckte det var äckligt.
Men nu helt plötsligt så duger det att köpa kläder både på Ge- kås och second hand, då kan man ju fråga sig vad beror detta på?
Kan det vara alla års tjat från min sida som äntligen har gett resultat? Nej, jag skulle inte tro det, det är nog snarare så att hon har blivit lite snål nu när hon tjänar egna pengar. Då vill hon inte spendera flera tusen kronor för att köpa tex. ett par jeans, då duger det helt plötsligt bra med Ge-kås. 

Jennie och Melina tog bussen hem från Halmstad klockan 3 på natten i lördags, så dom var väl hemma vid halv fyra på morgonen. Sedan skulle hon börja jobba klockan 6.45, jag undrar bara hur man orkar jobba i nio timmar efter en sådan natt. Det är nog inte många som hade klarat av det, absolut inte jag iallafall.
Det fanns väl i och för sig en tid för väldigt länge sedan när jag också levde på det viset. När jag var 19 år så bodde jag i USA i ett år, då var vi också ute väldigt mycket och väldigt sent. Där stängde ju inte ställena förrän på morgonen, ibland så kom man hem lagom tills man skulle börja jobba, men det var då det, idag hade jag aldrig klarat av det, det är väl bara att inse att man börjar bli gammal. Ibland kom jag förresten inte hem alls, men det är nog ingenting som jag ska skriva om här, det är preskiberat.